Förkortningar underlättar inte läsandet. Använd därför endast de mest frekventa, så få som möjligt och endast de som Språkrådet rekommenderar. Skriv förkortningar med punkt utan mellanslag inne i förkortningarna: t.ex., bl.a., t.o.m. Förkortningarna dvs. och osv. är dock undantag från regeln, eftersom det har blivit så vanligt med bara en avslutande punkt att det numera utgör det gängse skrivsättet.

Var konsekvent genom hela manuskriptet när du skriver. Skriv antingen ut hela ordet eller förkorta – blanda inte olika former.

Använd inte hemmagjorda förkortningar såsom fr.a. utan skriv framför allt, skriv inte fig. utan figur, inte tab. utan tabell, inte ssk. utan särskilt eller sjuksköterska, och skriv inte pat. utan patient.

Skriv aldrig två förkortningar efter varandra och börja inte en mening med en förkortning.

Vid sammandragningar behålls alltid första och sista bokstaven, ibland också någon mellanliggande bokstav. Man använder inte punkt efter sammandragningar.
Exempel: kr, ca, jfr, nr, dr

Internationellt överenskomna mått- och enhetsbeteckningar skrivs utan punkt och används nästan alltid tillsammans med sifferuttryck. Vissa skrivs med små, andra med stora bokstäver. De finns samlade i SIS handbok 103. Storheter och enheter – SI måttenheter. 
Exempel: kg, dl, mm (= millimeter, förväxla inte med m.m. = med mera)

Före genitiv-s i akronymer använder man kolon och aldrig apostrof som i engelskan. 
Exempel: USA:s, FN:s, OECD:s

Akronymer (förkortningar som består av initialerna från flera ord) som är utläsbara skrivs med inledande versal och därefter små bokstäver.
Exempel: Unicef, Nato, Bris

Vissa förkortningar som tidigare skrevs med stora bokstäver skrivs numera med små bokstäver.
Exempel: tv, cd, dvd, vd, hiv, aids