När bör man förkorta ett ord och i vilka sammanhang är det bättre att skriva ut ordet i sin helhet? Var och när ska punkter användas i olika förkortningar? Här är tipsen som hjälper dig att fatta dig kort.
Det finns vissa grundregler för hur förkortningar används och skrivs, men samtidigt är rekommendationerna något som förändras över tid. Därför kan det vara bra att då och då friska upp sina kunskaper.
Rekommendationerna kan också skilja sig åt såväl mellan olika handböcker som mellan olika institutioner och skolor. Det du kan läsa om i den här artikeln är främst baserat på Språkrådets rekommendationer.

När är det lämpligt att förkorta?

Eftersom förkortningar generellt inte gör en text mer lättläst ska man inte förkorta i onödan. Bruket att förkorta är också relaterat till genre. I skönlitteratur används förkortningar mycket sparsamt, och i journalistiska texter är bruket inte heller lika utbrett som när det gäller facklitteratur.
Vissa förkortningar är dock så vanliga att läsare i allmänhet vant sig vid att förstå dem, och om orden de representerar dessutom förekommer ofta i en text finns det goda skäl att använda dem. Exempel på sådana förkortningar är t.ex., m.m., etc., osv., dvs. och bl.a.
Det kan också vara lämpligt att förkorta långa benämningar eller fackuttryck som återkommer på många ställen i en text. Första gången sådana förkortningar används bör de förklaras och skrivas ut i sin helhet. Här följer två exempel på hur detta kan göras.

Exempel:
Individuell utvecklingsplan, IUP, är ett dokument med skriftliga omdömen som används i samband med utvecklingssamtal i skolan.
IUP (individuell utvecklingsplan) är ett dokument med skriftliga omdömen som används i samband med utvecklingssamtal i skolan.

Att dessutom komplettera sin text med en samlad lista över de facktermer som förkortats i boken kan vara en god idé.

Punkt eller inte punkt?

Att fundera över var punkter och mellanslag ska, eller inte ska, placeras i olika förkortningar kan stjäla tid från skrivandet. Här följer några riktlinjer som är bra att känna till.

Sammandragning och avbrytning

En vanlig typ av förkortning är sammandragningar – när den första och sista bokstaven i ordet behålls i förkortningen. Ibland behålls också ytterligare någon bokstav. Punkt används inte i dessa förkortningar eftersom sammandragningar inte är avbrutna.
Exempel:
dr (doktor)
jfr (jämför)
nr (nummer)

En annan vanlig förkortningsform är så kallad avbrytning. Då behåller man den första bokstaven samt så många ytterligare bokstäver som behövs för tydligheten. Språkrådet rekommenderar punkt efter avbrytning. Punkten tydliggör att uttrycket är förkortat och att förkortningen står för ett längre uttryck.
Exempel:
etc. (etcetera)
forts. (fortsättning)
resp. (respektive)

I flerordiga förkortningar ska man sätta punkt efter varje förkortat ord. Det ska däremot inte vara några mellanslag inne i förkortningen.
Exempel:
t.ex. (till exempel)
bl.a. (bland annat)
m.fl. (med flera)

Någon extra punkt ska inte sättas ut när en mening avslutas med en förkortning.

Akademiska titlar

Frågan om hur akademiska titlar ska förkortas dyker ofta upp i utbildningssammanhang. Svaret är att akademiska titlar följer samma regler som andra förkortningar: avbrytningsförkortningar ska skrivas med punkt och sammandragningar utan punkt.
Förkortningen dr skrivs utan punkt eftersom det är en sammandragning (ordet är inte avbrutet utan man har behållit den första och den sista bokstaven). Däremot skrivs fil.kand. med punkter eftersom det handlar om två avbrutna ord, filosofie och kandidat, där man kapat orden efter några inledande bokstäver. Håller man dessa regler i minnet blir det också lättare att se att filosofie doktor ska förkortas fil.dr (fil. är en avbrytning och dr en sammandragning).

Några vanliga akademiska titlar

fil.dr (filosofie doktor)
fil.mag. (filosofie magister)
fil.lic. (filosofie licentiat)
jur.kand. (juris kandidat)
jur.dr (juris doktor)
med.dr (medicine doktor)
med.kand. (medicine kandidat)
tekn.dr (teknologie doktor)

Måttbeteckningar

Internationella mått- och enhetsbeteckningar skrivs utan punkt och används nästan alltid tillsammans med sifferuttryck.

Exempel:
kg (kilogram)
dl (deciliter)
mm (millimeter, förväxla inte med m.m. = med mera)

Några avslutande tips

Inledningsvis fick du några allmänna rekommendationer när det gäller bruket av förkortningar. Förutom att man som nämnts inte ska förkorta i onödan, brukar man säga att förkortningar inte ska inleda en mening. Andra tumregler är att man aldrig ska ha två förkortningar som följer direkt på varandra, samt att förkortningar inte ska avstavas.
Bra stöd när det gäller regler för och exempel på hur förkortningar ska hanteras hittar du i Svenska skrivregler och på Språkrådets webbplats.

Källor

Språkrådet (2017). Svenska skrivregler. Stockholm: Liber.
www.sprakradet.se

När du arbetar med Studentlitteratur

Studentlitteratur utgår från Språkrådets riktlinjer när det gäller förkortningar. Om ni är flera som skriver och vet med er att ni har använt olika sätt att skriva förkortningar kan ni utnyttja ordbehandlingsprogrammets sök och ersätt-funktion för att ändra till korrekta och konsekventa förkortningar.